DEN SVENSK-NORSKA UNIONEN UPPSATSER OCH AKTSTYCKEN UTGIFNA AF OSCAR ALIN SKYTTEANSK PROFESSOR VID UPSALA UNIVERSITET 1 UNIONSFÖRDRAGENS TILLKOMST STOCKHOLM INNEHÅLL. Underhandlingarna om Grundlagen 21 oktober-4 november 1814 Grundlagens bekräftelse af Konungen den 10 november 1814 107. Hoppet om Finlands återförvärfvande var visserligen ej den enda, men utan tvifvel den mäktigaste driffjädern vid den Franske marskalken Bernadottes val till Svensk tronföljare. Förverkligandet af detta hopp öfverensstämde ej med Carl Johans politiska planer; men enligt hans egen uppgift var det för att bereda Sverige ersättning för Finland, som han allt ifrån sin ankomst till sitt nya fosterland arbetade för förvärfvandet af Norge ett land som, såsom han yttrade i ett bref till den Svenske underhandlaren i Petersburg i mars 1812, »synes hafva af naturen erhållit det läge, det har, blott för att utgöra ett konungarike med Sverige»1. Dessa ord, som angifva, huru Carl Johan då, under förhandlingarna om förbundet med Ryssland af den 5 april 1812, tänkte sig arten af den åsyftade föreningen mellan Sverige och Norge, återfinnas nästan ordagrant i art. V af denna förbundstraktat. Bland de skäl, som der angifvas för Ryske Kejsarens löfte att »åt Sverige förskaffa Norge och att garantera det en fredlig besittning deraf», är nämligen det, att Norges »geografiska läge synes utvisa, att naturen sjelf har bestämt det att en gång utgöra en integrerande del af konungariket Sverige». Denna öfverenskommelse mellan Sverige och Ryssland biträddes af England genom traktaten af den 3 mars 1813 på så sätt, att Engelska regeringen lofvade att Dicke allenast icke ställa något hinder mot att konungariket Norge Carl Johan till Löwenhjelm den 19 mars 1812: >On présente la conquête de la Finlande comme très facile, par l'attachement que ces peuples conservent à la Suède; la destruction totale de St. Pétersbourg; la rétrocession de la Livonie et beaucoup d'autres chimères sont insinuées avec art, comme pouvant être le prix de l'attitude que l'on prendrait dans les circonstances actuelles: tous ces projets ont échoué devant la sagesse du Roi, ses réflexions l'ont confirmé dans l'idée de ne point dépasser le golfe Bothnique et de tourner toute sa pensée vers cette partie de l'ouest qui touche à ses Etats et que la nature semble avoir placée là pour ne faire qu'un royaume avec la Suède.» (Orig. i Kongl. utrikesdepartementet.) La position géographique de celle-ci (la Norvège) semble indiquer que la nature elle-même l'a destinée à faire un jour partie intégrante du royaume de Suède. (Bil. nr 1.) Alin, Svensk-Norska Unionen. 1. 1 |