Images de page
PDF
ePub

vilja skulle ansluta sig till deras krigsplaner, så skulle det välbelägna Danmark tvingas att förena sina vapen med Rysslands och Frankrikes för att med våld framtvinga en svensk krigsförklaring emot Storbritannien ?).

Napoléon hade sålunda kombinerat den fruktansvärdaste anfallsplan emot vårt fädernesland. Sveriges grannländer och arffiender skulle gå hans ärenden och utföra hans vilja. Hvad Frankrikes vapen icke ensamt förmådde, det skulle Rysslands och Danmarks hjelpa till att utföra.

Den enda möjliga räddningen för Sverige i denna vådliga belägenhet om man nämligen ur sina beräkningar utesluter såväl en frivillig, svensk krigsförklaring emot England som en mellankommande försoning mellan Frankrike och England - synes hafva varit, att Danmark hade nekat att godvilligt hörsamma Napoléons befallningar och i stället nära anslutit sig till Sverige och Storbritannien.

Kraftigt understödda från England, hade Sverige och Danmark måhända med förenade stridskrafter kunnat försvara de danska öarne i söder och Finlands gräns i öster. Sverige skulle under denna situation hafva kunnat använda en respektabel armé i Finland, hvilket kanhända dymedelst kunnat räddas åt Norden och den germaniska kulturen. Napoléons härar blefvo inom kort sysselsatta i Spanien och Österrike, och det må icke hållas för alldeles, otroligt, att Österrikes krig 1809 erhållit en annan utgång, än det fick, om Napoléon haft en större krigsstyrka bunden i Norden. Detta antagande är desto mindre förfluget, som Napoléons

1) Hemliga fördraget i Tilsit är tryckt hos Fournier. Art. V, som afser erige, lyder: “Arrivant le cas prévu par l'article précédent (om England icke före den 1 Dec. 1807 afgifvit ett bestämdt och tillfredsställande svar på de fredsförslag, som tsaren åtagit sig att proponera), les Hautes Parties Contractantes feront de concert et au même moment sommer les trois Cours de Copenhague, de Stockholm et de Lisbonne de fermer leur ports aux Anglais, de rappeler de Londres leurs Ambassadeurs et de déclarer la guerre à l'Angleterre. Celle des trois Cours qui s'y refusera, sera traitée comme ennemie par les deux Hautes Parties Contractantes, et, la Suède s'y refusant, le Danemarck sera contraint de lui déclarer la guerre.“ Om Napoléons och Alexanders muntliga öfverenskommelser om Sverige se Thiers VII. sid. 648.

och Alexanders vänskap i sjelfva verket var föga uppriktig, och som Alexanders systemförändring var till den grad impopulär i Ryssland, att von Stedingk på hösten 1807 trodde sig varsna tecken till en annalkande revolution i St. Petersburg). Några svenska segrar i Finland strax i början af 1808–09 års krig hade kanske framkallat en hastig omkastning i tsarens politik eller ock föranledt en palatsrevolution, af det slag, som är utmärkande för Rysslands historia.

Ett förbund mellan Sverige, Danmark och Storbritannien hade med ett ord öppnat vissa utsigter till Nordens räddning och hade måhända genom sina verkningar på Europas öfriga stater kunnat påskynda Napoléons fall. Men ett sådant förbund kom icke till stånd. Storbritannien, hvars lama krigföring 1806—07 i mycket var skulden till Alexanders allians med Napoléon, omöjliggjorde genom ett hänsynslöst förfarande emot Danmark hvarje enigt och samdrägtigt uppträdande af Nordens makter.

Det är kändt, att den engelska regeringen genom något slags indiskretion redan i Juli månad erhöll kunskap om innehållet i det hemliga fördraget i Tilsit ?) och i följd deraf i största hast och hemlighet utrustade en öfverväldigande expedition emot Köpenhamn, genom hvars bombardering England tilltvang sig Danmarks präktiga örlogsflotta 3). Storbritannien tog för afgjordt, att Danmark skulle böja sig för Napoléons vilja och handlade efter den grundsats, som lär, att det

a) SfP. d. 17 Aug.: “On parle tout haut de son (Alexanders) incapacité et de sa faiblesse. Il a perdu l'amour de ses sujets et ce qui est plus dangereux avec les rysses tout respect et considération". Ännu kraftigare uttrycker sig ambassadören i en depesch d. 10 Okt., hvari det bl. a. heter: “Il n'est que trop vrai, cependant, que dans les sociétés particulières, et même dans les assamblées publiques, on s'entretient souvent d'un changement de règne“. Se vidare Mem. post. de St. II, sid. 352–358.

2) RÆDER I sid. 32-35.

3) Närmare härom se HELLFRIED. Om den egentliga expeditionen mot Köpenhamn gör Ehrenheim i bref till Adlerberg den 20 Aug. (St L.) den riktiga anmärkningen: "Styrkan och hastigheten af denna expedition blottar emellertid mer än något annat den eng. ministärens stora fel att ej hafva gjort det 4 à 5 månader förut för ett gemensamt ändamål.“

är bättre att förekomma, än att förekommas. Väl lände Englands våldsbragd mot Danmark till Englands egen säkerhet och trygghet, men den kastade också Danmark besinningslöst i Frankrikes armar och gjorde det beredvilligt att på Napoléons vink gå löst emot Sverige ?). Af den föregående framställningen framgår, att Storbritannien äfven för Sverige i det längsta hemlighöll sin plan mot Köpenhamn. Medan den stora expeditionen utrustades i Yarmouth låtsade Canning inför det svenska sändebudet i London, att det bl. a. var fråga om att sända förstärkningar till Stralsund, och först under Pierreponts audiens d. 3 Aug., i samma ögonblick, som den hannoveranska legionen återkallades från Pommern, erhöll Gustaf Adolf kännedom om det plötsliga och oväntade eröfringsföretaget. Det är gifvet, att detta företag, såsnart det blef kändt, gaf uppslag till vigtiga underhandlingar mellan Storbritannien och Sverige. Dessa underhandlingar ligga emellertid utom gränserna för mitt ämne. Visserligen togo de sin början, , innan konventionen den 7 Sept. ännu blifvit afsluten, men dels synas de näppeligen hafva utöfvat något inflytande på afslutandet af denna öfverenskommelse, dels höra de till sin hufvudsakliga del till en senare tid, till hvilken de för sammanhangets skull derföre rätteligen torde hänföras. Jag vill derföre härstädes endast anmärka, att den engelska regeringen villigt erkände den stora fara, det ådrog Sverige genom sitt våldsdåd mot Danmark ?), och derföre erbjöd sig att för Sveriges säkerhets skull förlägga 10 à 12,000 man af den hannoveranska legionen öfver vintern 1807—08 i Skåne"). Detta erbjudande afböjde Gustaf Adolf — till Sveriges olycka

på fältmarskalk Tolls“) och landshöfding Håkanssons råd.

1) Närmare om Danmarks förhållande till Napoléon se FORCHHAMMER.

2) Se härom Corresp. of Castlereagh. Castlereagh till Cathcart d. 22 Sept.

3) Corresp. of Wellington. Till Cathcart d. 8 Okt. 1807. Corresp. of Castlereagh. Castlereagh to the King d. 9 Okt. 1807 o. till Cathcart s. d. o. å.

4) Toll erhöll marskalkstafven såsom belöning för afslutandet af konventionen d. 7 Sept.

I slutet af Oktober drog Storbritannien sina stridskrafter tillbaka från Seland. Den 21 i sagda månad passerade den stora expeditionseskadern tillika med den tagna danska flottan Öresund. Dagen förut betalade Pierrepont jemlikt art. VIII i traktaten i Beckaskog och art. V i konventionen i Stralsund 41,666 pd stg i ersättning för den svenska arméns återtågskostnad. England dröjde icke draga in sina subsidier, när Sverige icke längre erlade valuta för dem i blod. Alla de under åren 1805 — 07 ingångna subsidiefördragen förklarades vara annullerade i och med erläggandet af återtågssummorna.

Men när England dragit tillbaka sina trupper och flottor från sundet och beröfvat Sverige dess subsidier, då hvässte Sveriges fiender sina vapen. Danskar och fransmän tillrustade ett anfall söderifrån, och i öster beredde sig Ryssland att lägga ramarne på Finland. Napoléons i Tilsit uppgjorda planer uppenbarades. Ett nattsvart oväder drog sig tillsammans öfver Norden.

Bilaga I.

Troisième Article séparé et secret. Si par les soins de Sa M. Imp. on parvenait à combiner finalement et de concert avec une des principales Puissances du Continent un plan général de mesures à l'effet de rétablir en Europe l'équilibre entièrement rompu par l'ambition demesurée de la France, les stipulations contenûes dans la présente Convention deviendront obligatoires pour S. M. le Roi de Suède, Qui S'engage par le présent Article Additionnel de ne plus attendre alors, que les Armées Françaises se renforçassent dans le Hannover, pour faire passer dans la Pomméranie Suédoise le nombre de Ses troupes determiné par la Convention. Bien loin de là S. M. le Roi de Suède et S. M. Imp. sont tombées d'accord, pour le cas ci-dessus enoncé, que les troupes Suédoises et Russes, que se seront rendûes dans le pays mentionné ne manqueront pas, d'après un plan combiné, de commencer les hostilités contre celles des Français, et si à la suite de ce qui aura eté concerté, d'après ce plan combiné S. M. le Roi de Suède Se décidait à diriger Ses opérations isolément des autres Alliés sur le territoire de la République Batave, S. M. l’Emp. de tous les Russes promet et s'engage d'y adjoindre un Corps de Ses troupes de Quinze mille hommes, et de le soumettre aux ordres immédiats de Sa M. Suédoise. Cet article etc. (Jfr Bil. II).

quatorze Fait à St. Pétersbourg le

Janvier Mille Huit

deux Cent Cinq. Court Stedingk. Adam Prince Czartoryski.

Dimitri Tatischew.

Quatrième Article séparé et secret. Les effets de la présente Alliance devant offrir des résultats dont l'utilité pourra être ressentie par la Grande-Bretagne,

« PrécédentContinuer »