i att frälsa Pommern och Nordtyskland från fransmännens vapen, men försträckte icke Storbritannien de behöfliga medlen, hade Sverige icke ens utlofvat att kraftigt försvara Stralsund, ännu mindre att deltaga i ett offensivt koalitionskrig. Och väl att märka är, att de engelska subsidiernas belopp var lemnadt fullkomligt obestämdt, så att Sverige, ifall det ville undvika ett verksammare krig emot Frankrike, alltid hade den utvägen öppen, att ställa sina anspråk på subsidier så högt, att Storbritannien kunde väntas afslå desamma.1)

Huru fördelaktigt fördraget än var för Sverige, gaf dock Gustaf Adolf icke utan betänkande detsamma sin ratifikation. Konungens betänkligheter voro egentligen fästade vid den 3:dje hemliga art:n. I denna art. uppstäldes återställandet af den europeiska jämvigten såsom det enda målet för koalitionens sträfvanden. Gustaf Adolf ville hafva ännu ett mål erkändt, nämligen återuppresandet af Bourbonernas konungatron. Man borde, enligt konungens tanke, icke allenast begränsa det onda, utan rödja bort det. Frankrike skulle aldrig upphöra att oroa Europa, förrän det återfinge sin legitima regering, ty först denna skulle iakttaga de häfdvunna principerna i politik och folkrätt. Tolkande dessa konungens tänkesätt, inlemnade ambassadören v. Stedingk vid ratifikationernas utvexling d. 16 Mars till den ryska regeringen en väl motiverad not 2) rörande Bourbonernas sak, men furst Czartoryski var af samma mening

1) V. STEDINGK ansåg fördraget med Ryssland såsom ett mästaredrag i den svenska politiken. När ambassadören öfversände Rysslands ratifikation å fördraget, skref han till konungen, såsom följer: "Cette convention sera (pas moins) un monument élevé à la gloire et à la sagesse de V. M; et elle aura toujours produit l'avantage de consolider la paix et l'union entre V. M. et l'Empereur pour le bonheur de Leurs sujets (!) Pour ne laisser aucun doute à cet égard, il ne faut que se rapeller, que la conduite magnanime de V. M. dans les circonstances difficiles où Elle s'est trouvée, et l'exemple de courage et de grandeur d'âme qu'Elle a donnés, ont été le premier mobile des résolutions vigoreuses que l'Empereur avait prises, malgré l'opposition à ses projets qu'il trouvait dans la cour et dans son conseil." SfP. d. 27 Mars 1805.

2) Denna not är tryckt i GARDEN. VIII. sid. 306 o. f.

som lord Harrowby, och konungen måste, ehuru med missmod, nöja sig med den 3:dje hemliga art:n sådan densamma nu en gång blifvit affattad.

Några veckor sedan alliansen mellan Ryssland och Sverige blifvit ratificerad, undertecknades i S:t Petersburg af den engelska ambassadören derstädes lord Leveson Gower samt de ryska fullmäktige furst Czartoryski och M. N. Novosilzof ett formligt förbundsfördrag mellan Ryssland och Storbritannien. Detta fördrag, dateradt d. 11 April 1805, utgör, som bekant, den s. k. tredje koalitionens hufvudurkund. Af fördragets rikhaltiga innehåll torde härstädes allenast behöfva framhållas, att Storbritannien utfäste sig att lemna hvarje makt, som inginge i koalitionen, subsidier, beräknade till 1,250,000 pd stg. för 100,000 soldater, samt uttryckligen förband sig att för Sveriges och Österrikes räkning stå vid detta löfte under hela året 1805.1)

Då fördraget mellan Ryssland och Storbritannien ingicks, egde den ryska regeringen redan kännedom om de kostnadsberäkningar, som Gustaf Adolf låtit insända till hofvet i S:t James. Den kejserlige kammarherren Novosilzof, som under hösten 1804 och nyåret 1805 såsom utomordentlig rysk ambassadör i London förde de förberedande underhandlingarne mellan Ryssland och Storbritannien, synes hafva af lord Harrowby blifvit upplyst om Sveriges fordringar och tillika hafva funnit dem så öfverdrifna, att han vid sin återkomst till S:t Petersburg, som inträffade i början af Mars månad, för furst Czartoryski framstälde det såsom högst otroligt, att Storbritannien och Sverige skulle kunna ena sig om en subsidiekonvention. Novosilzofs utsago bestyrktes af lord Gower, som försäkrade v. Stedingk, att Gustaf Adolf för sina 25,000 svenskar fordrade högre subsidier än Ryssland och Österrike för 60,000 man. 2)

Furst Czartoryski insåg nu den blunder han begått, då han i det svensk-ryska alliansfördraget icke på något

1) Angående fördragets närmare bestämmelser se GARDEN. VIII, sid. 327 o. f. LEFEBVRE II. sid. 45 o. f.

2) SfP. d. 12 Mars 1805.

sätt begränsat Sveriges anspråk på engelska subsidier. Fursten ansåg Sveriges deltagande i koalitionen vara af vigt. Stralsund erbjöd en lämplig utgångspunkt för en diversion i Nordtyskland, och dessutom var det alltid lugnast för Ryssland, att Sverige var sysselsatt. Gustaf III:s öfverraskningskrig kunde måhända ännu en gång upprepas, och kanske skulle Gustaf IV Adolf passa på tillfället att anfalla Petersburg, när Rysslands arméer väl blifvit upptagna af kriget mot Napoléon. Ryssland kunde dock icke glömma och bortse ifrån, att Sverige var dess arffiende.

För att godtgöra sitt missgrepp öfverlemnade furst Czartoryski till ambassadören v. Stedingk ett "Projet d'article additionel", dat. d. 12/24 Mars 1). I detta tilläggsförslag utgick den ryska politiken från den förutsättningen, att ingen öfverenskommelse om subsidier skulle före koalitionskrigets utbrott kunna tillvägabringas mellan Sverige och StorBrittanien, men att Sverige icke desto mindre skulle vara redoboget att efter bästa förmåga underlätta koalitionens och särskildt Rysslands krigsoperationer. Så borde Sverige ovilkorligen hålla försvarsverket i Pommern i godt stånd och lemna ryska trupper tillträde till samma provins. Dessutom borde en truppstyrka sammandragas i södra Sverige och hållas färdig att vid första behof transporteras öfver till Tyskland. Hände det sig nu så, att Frankrike på grund af denna Sveriges partiska hållning direkt angrepe Pommern, och Sverige på så sätt indroges i koalitionskriget, förband sig kejsaren af Ryssland att hos Storbritannien för Sveriges räkning utverka subsidier, beräknade till 12 pd. stg. om året för hvarje i kriget använd svensk soldat. Deremot borde Sverige icke göra anspråk på några engelska subsidier, om det jämlikt 5:te hemliga artikeln i Petersburgstraktaten måste skynda till Rysslands bistånd emot någon annan stat än Frankrike.

Detta farliga och listigt hopkomna förslag besvarades från Sveriges sida genom en skrifvelse från kanslipresidenten v. Ehrenheim till v. Stedingk d. 10 April. Gustaf Adolf hade ändtligen d. 7 Febr. 1805 återkommit till sin hufvudstad 1) SfP. d. 27 Mars s. å.

från sin långvariga tyska resa. Under sagda resa hade konungen vid ledningen af den utrikes politiken hufvudsakligen anlitat den begåfvade kabinettssekreteraren G. Lagerbjelkes hjelp, men nu efter återkomsten till Stockholm kunde ej konungen längre förbigå kanslipresidenten. Att v. Ehrenheim sökte göra sitt inflytande på konungens politiska åskådning gällande i fredens och försigtighetens intresse, synes bäst af den ofvannämda svarsskrifvelsen å Rysslands additionella propositioner. I denna skrifvelse framhålles nämligen på det bestämdaste konungens önskan att undvika krig med Frankrike, såvida han ej på förhand vore försäkrad om tillräckliga subsidier från Storbritannien. Utan en sådan försäkran skulle Sverige komma att intaga en fullkomligt neutral hållning, kunde ej tillåta att vare sig engelska eller ryska trupper debarkerade i Pommern och vågade icke ens företaga några kraftigare rustningar i denna provins. Om de af Ryssland erbjudna subsidierna undvek kanslipresidenten att yttra sig. De ursprungliga svenska kostnadsberäkningarne stego till omkr. 75 pd. stg. om året pr soldat1), och nu erbjöd sig Ryssland att i händelse af fullt aktivt krig förskaffa Sverige 12 pd. stg. pr soldat! Endast så till vida vidrörde kanslipresidenten subsidiefrågan, som han tydligen framhöll, att Sverige hälst sjelft direkt underhandlade med Storbritannien i denna fråga. Sedan Ryssland tillbakavisat konungens uppfordran att proklamera Bourbonernas restitution, fann konungen för öfrigt det redan afslutade fördraget med Ryssland vara så lämpligen afpassadt efter Sveriges fördel och intresse, att konungen ansåg sig böra afböja hela den projekterade artikeln.

För att den kejserliga regeringen emellertid måtte vara öfvertygad om, att konungen lifligt önskade att, såvidt möjligt vore, tillmötesgå dess önskningar, ville konungen till sommaren sammandraga ett större fältläger i Skåne. Men detta vore också allt som konungen såge sig i stånd att företaga, innan ännu den engelska regeringen yppat sina planer angående Sverige.

1) Oberäknadt utrustnings- och transportkostnadsersättningarne. Jfr. sid. 30.

När furst Czartoryski erfor, att den svenska regeringen försigtigtvis undvek att acceptera projektet af d. 24 Mars, uppgaf han derför icke hoppet om att kunna bringa Sverige ur den reserverade position, som fördraget af d. 14 Jan. förunnade detsamma. Då Alopæus, Rysslands sändebud i Stockholm, fram i Maj månad inberättade till Petersburg, att det var Gustaf Adolfs mening att draga en del af de extra garnisonstrupperna i Stralsund öfver till det utlofvade sommarlägret i Skåne 1), tog sig furst Czartoryski deraf anledning att föreställa v. Stedingk, huru nödvändigt det vore, att Sverige i alla händelser hölle försvarsverket i Pommern i bästa skick. Ryssland hade visserligen åtagit sig att försvara denna besittning åt Sverige, men naturligtvis måste Sverige sjelft åtminstone betrygga Stralsund för en coup de main, hvarigenom Ryssland skulle blifva urståndsatt att fullgöra sin försvarsförbindelse. I hast förmedlades en preliminärunderhandling mellan ambassadörerna v. Stedingk och Gower. Den senare lofvade, att Storbritannien skulle subsidiera Sverige för tillräckliga garnisonstrupper i Stralsund med 12,5 pd. stg. pr soldat jämte en särskild tillskottssumma, uppgående till 1/4 eller 15 af de öfriga subsidiernas årsbelopp 2). Då v. Stedingk var en förklarad vän af Sveriges allians med Ryssland 3), önskade furst Czartoryski att den påbörjade underhandlingen måtte slutbehandlas i S:t Petersburg, men detta tillät icke Gustaf Adolf, som med tilltagande förtrytelse märkte det närgångna förmynderskap, som Ryssland sökte tillvälla sig öfver Sverige, och dessutom fann de erbjudna subsidierna vara alltför knappa. Sjelfva underhandlingen önskade konungen eljes på allt sätt beDet var i slutet af Maj månad som följderna af

fordra.

1) 3 bataljoner infanteri och 4 sqvadroner husarer, tillhörande Stralsunds extra garnison, öfverfördes verkligen till lägret i Skåne. St L. Ehrenheims bref till Rehausen d. 12 Juni 1805.

2) SfP. d. 3 och 14 Maj 1805. Om Gowers erbjudanden skrifver v. Stedingk: "J'avoue, que je ne voix rien dans ces propositions, qui ne soit également avantageux pour V. M. comme pour Ses alliés."

3) Se föregående not och not. 1 à sid. 34.