förbehåll. Det lär varit under en fest hos riksdrotsen Trolle

Wachtmeister på den Beckaskog närbelägna egendomen Årup, som enighet slutligen vanns i den så länge omhandlade frågan 1). Den 3 Okt. undertecknade Toll och Pierrepont å Beckaskog den traktat, hvarigenom Sveriges deltagande i koalitionskriget afgjordes. Traktaten2) affattades ursprungligen i åtta ostensibla artiklar, hvartill fogades 3 stycken separata och sekreta. De ostensibla artiklarne innehöllo i korthet, att konungen af Sverige skulle uppställa 12,000 man i Pommern, för att derifrån i förening med de ditväntade ryska trupperna operera mot Frankrike (art. 3). Härför skulle konungen, så länge kriget varade, bekomma engelska subsidier beräknade till 12,5 pd stg per man om året (art. 4). I utrustnings- och transportkostnad skulle Storbritannien dessutom strax vid ratifikationernas utvexling betala en summa, motsvarande 3 månaders subsidier (art. 5). De kontraherande makterna förbinda sig att ej nedlägga vapen eller sluta fred med den gemensamme fienden utan efter inbördes öfverenskommelse (art. 6). Af de hemliga separatartiklarne medgaf den första 3), att den svenska koalitionsarmén i verkligheten icke behöfde uppgå till mer än 10,000 man. Storbritannien skulle i alla fall betala för 12,000 man. I den andra separatartikeln åter utfäste sig konungen af Storbritannien att till den i det ostensibla fördraget utlofvade ersättningen för utrustnings- och transportkostnaderna lägga ett belopp, motsvarande 3 månaders subsidier. I den tredje separatartikeln slutligen anslogs till truppernas hemtransport 75,000 pd stg, hvilken summa borde erläggas i tvenne repriser, den ena hälften vid ratifikationernas utvexling, den andra vid krigets slut.

1) Tolls biogr. I. sid. 91.

2) Traktaten är i sin ratificerade form, dock utan den befintliga hemliga artikeln, tryckt i GARDEN VIII. Bil. IV.; utan inledning och hemlig artikel finnes den äfven tryckt i Hist. Tafla I. Bil. 5. I sin ursprungliga form saknade traktaten artiklarne 8 och 9, men egde i stället trenne hemliga separatartiklar. Jfr. texten.

3) Bilaga 2.

Sådant var traktatens ursprungliga innehåll. Af de i Tolls not d. 22 Sept. uppstälda vilkoren återfinnes det första i den 1:sta separatartikeln och det tredje i den 3:dje artikeln af samma slag. Det begärda årliga tillskottet af 94,000 pd stg beviljades deremot icke till fullo. Det i 2:dra separatartikeln bestämda extra beloppet uppgick endast till 37,000 pd stg och genom medgifvandet i den 1:sta separatartikeln vanns blott 25,000 pd stg. Dessa båda summor tillsammantagna utgjorde 62,500 pd stg, och med detta tillskottskapital lät konungen sig nöja. Att hälften af den stora ersättningssumman för truppernas hemtransport enligt 3:dje artikeln borde erläggas i förskott, bidrog emellertid att utjämna skilnaden mellan den af Toll begärda och den af Pierrepont beviljade tillskottssumman.

Det torde vara skäl att genast anmärka, att den engelska regeringen, på grund af nödvändigheten att gifva parlamentet del af Englands subsidieförbindelser, nekade att ratificera de två senare separata artiklarne och föreslog att i deras ställe vidtaga vissa förändringar i det ostensibla fördraget. Det var emellertid ej den engelska regeringens mening att genom denna förändring i någon mån förminska subsidierna, och Gustaf Adolf gaf derföre beredvilligt sitt bifall till förändringen. I stället för den 2:dra och 3:dje separata och sekreta artiklen insattes artiklarne 8 och 9 i hufvudfördraget, hvarjemte den i det ursprungliga fördragets 5:te artikel beviljade ersättningen för utrustnings- och transportkostnaderna höjdes med 25,000 pd stg. De kasserade separata artiklarne beviljade Sverige inalles 112,500 pd stg, och precis samma summa beviljades genom de nya artiklarne 8 och 9 (resp. 37,500 och 50,000 pd stg) samt genom förhöjningen (25,000 pd stg) af den i 5:te artikeln stipulerade summan 1).

Traktaten af d. 3 Okt. 1805 utgör ett märkligt bevis såväl på den Pittska ministärens frikostighet som på de svenska truppernas dyrhet, isynnerhet som de 4,000 man, hvilka enligt konventionen af d. 31 Aug. subsiderades såsom extra 1) FE.

garnison i Stralsund 1), fingo inräknas bland de 10,000 man, som Gustaf Adolf åtog sig att uppställa i kriget mot Napoléon, utan att derföre de i Helsingborgstraktaten utlofvade subsidierna indrogos. Detta hade Pierrepont antydt redan i sin not af d. 17 Sept.; i fördraget nämdes derom intet, förmodligen för att förhemliga förhållandet för parlamentet, men samma dag, som fördraget undertecknades, öfverlemnade Pierrepont till Toll en not2), hvari han uttryckligen medgaf, att bemälda garnisonstrupper kunde inräknas i den stipulerade fältarmén på 10,000 man. I följd af traktaten i Beckaskog öfverfördes allenast vid pass 5,600 man från Sverige 3). För dessa trupper och dem, som förut öfverförts såsom förstärkning i Stralsunds garnison, erlade Storbritannien i hvarje månad 19,700 pd stg (7,200 pd stg enligt konventionen af d. 31 Aug. och 12,000 pd stg enligt konventionen af d. 3 Okt.) eller med andra ord öfver 23,5 pd stg för hvarje soldat, för år räknadt. I transport- och utrustningskostnad samt, såsom det hette i Beckaskogsfördragets art. 9, för att sätta Stralsund i bästa möjliga försvarstillstånd, skulle Storbritannien dessutom betala inalles 150,000 pd stg, hvaraf 112,500 skulle erläggas redan vid ratifikationernas utvexling. Så rundligt dessa subsidier än voro tilltagna i jämförelse med de subsidier, hvarmed Ryssland och Österrike läto sig nöja, så voro de dock, såsom vi i det följande få tillfälle att påvisa, långt ifrån tillräckliga.

1) Den sista delen af dessa trupper anlände till Stralsund d. 27 Sept. efter att hafva debarkerat på Rügen redan d. 25 i s. m. StL. d. 4 Okt.

2) Not d. 3 Okt. 1805 från Pierrepont. FE. Noten lyder: "Quoiqu'il n'en soit point fait mention dans le Traité signé aujourd'hui entre les deux Cours, le Soussigné a l'honneur d'éxpliquer à S. E. Monsieur le Baron de Toll, qu'il est entendu, que la force stipulée dans l'Article III peut être composée en partie, si bon le semble, de la garnison actuelle de la ville de Stralsund. Henry Pierrepont.“ 3) Rapport af generaladjut. Tibell d. 14 Nov. 1805 och Wetterstedts depesch till von Rehausen d. 15 Nov. s. å. Den 20 Okt. började dessa trupper att ankomma till Pommern och d. 6 Nov. voro de alla der. Den 25 Okt. antogs i och för subsidiernas lättare beräkning till truppernas gemensamma debarkeringsdag.

Efter undertecknandet af traktaten i Beckaskog d. 3 Okt. 1805 var Sveriges aktiva deltagande i koalitionskriget afgjordt. Redan d. 4 Okt. utgingo uppbrottsorder för de trupper, som skulle öfverskeppas till Tyskland och i Karlskronas hamn utrustades ofördröjligen den behöfliga transportflottan. Man beräknade, att alla trupperna skulle kunna vara samlade i Stralsund de första dagarne af november1).

Det var också hög tid att handla. Den 27 Augusti hade kejsar Napoléon undertecknat de officiella marschorderna för sina arméer och d. 8 Sept. hade kejsar Frans' trupper gått öfver Inn. Kriget var redan i gång i söder, och man väntade redan att derifrån få spörja afgörande krigshändelser. Äfven i norden varsnades redan hotande oväderstecken. I sista veckan af September hade en rysk flotta på omkring åttio skepp med 17,000 man 2) ombord afseglat från Rysslands östersjöhamnar med Pommern till destination. Dessa trupper skulle jämlikt 3:dje hemliga artikeln i fördraget i Petersburg stå under konungens af Sverige högsta befäl.

Den 31 Okt. utfärdades Sveriges krigsmanifest mot Frankrike3). Intagen af de bästa förhoppningar om koalitionens framgång, gick Gustaf Adolf samma dag ombord å en postjakt i Ystads hamn för att öfverfara till Pommern

1) "Il sera difficile de ne pas applaudir à la promptitude de ce transport", skrifver Wetterstedt d. 24 Okt. till Stedingk.

2) Jfr. angående truppernas antal Mem. posth. de St. sidd. 66 och 98. Den siffra, som BJÖRLIN (sid. 76) uppgifver eller 19,348 man, synes äfven innefatta hvad Stedingk kallar "betjenter och andra personer, som följa armén". Dessas antal uppskattar ambassadören till omkr. 3,000.

3) Manifestet är tryckt i Hist. Tafla. I, Bil. 6. Det är författadt af Ehrenheim och i detsamma nämnes af hänsyn till Storbritanniens och Rysslands önskningar ej ett ord om Bourbonernas restitution.

Sjelf skref konungen d. 7 Okt. 1805 till sin farbroder hertig Karl: "De krigsberedelser jag funnit mig föranlåten att vidtaga i följd af de förbindelser, hvari Sverige sig med andra makter nu befinner, äga till föremål att emotstå och förhindra franska väldets våldsamma inkräktningsoch herskningssystem samt till rättvisans försvar och jemnvigts upprätthållande emellan alla sjelfständiga stater, hvarigenom endast det lugn kan återskänkas verlden, hvaraf den i så många år varit beröfvad." (F. 647).

och der taga befälet öfver den svensk-ryska här, hvilken jemlikt den nyss anförda artikeln i fördraget i Petersburg skulle företaga en diversion mot Hannover och den Bataviska republiken.

*

men

Mycken möda kostade det konung Gustaf IV Adolf att bereda sig medel att deltaga i verldskriget 1805 ytterst obetydlig var den roll, han spelade i detta krig. Olyckligtvis kom konungen omedelbart efter sin öfverkomst till Stralsund i en ny tvist med Fredrik Wilhelm af Preussen, en tvist, som hade till följd icke allenast att konungen i otid afsade sig öfverbefälet öfver den ryska diversionsarmén, utan äfven att han öfver en månads tid kvarhöll sin egen armé inom Pommerns gränser 1). Först d. 3 December erhöll den svenska armén uppbrottsorder, och först d. 19 i samma månad passerade en del af dess hufvudstyrka floden Elbe 2).

1) Om tvisten med Preussen och afsägandet af öfverbefälet öfver de ryska trupperna se SCHINKEL-BERGM. (sid. 202) och Hist. Tafla I. (Bil. 8-10.) Ehrenheim delade konungens farhågor för Preussen. Den 26 nov. skrifver kanslipresidenten till konungen (Et K.): "En makt kan ej lämnas tvetydig, hvars länder omgifva den utstakade krigsteatern, och hvars nästan hela styrka tillika är i rörelse. Det bör väntas af ryska och engelska hofven, att de i denna försigtighet känna sitt eget intresse."

2) Då i SCHINKEL-Bergm. (sid. 207) och i BJÖRLIN (sid. 90) såsom orsak till arméns ändtliga uppbrottsorder uppgifves, att Gustaf Adolf erhållit det bref från kejsar Alexander, hvilket återfinnes i Schinkel-Bergm. Bil. 8, så beror denna uppgift uppenbarligen på ett förbiseende. Sagda bref från Alexander är dateradt Olmütz d. 1 Dec. och kunde omöjligen vara framme i Stralsund den 3 i s. m. Uppbrottsordern beslöts, enligt en anteckning ur ett bref från Wetterstedt till Toll af d. 3 Dec. (F. 647) efter en lång konferens mellan konungen och riksmarskalken Fersen, efter att hafva blifvit allvarligen påyrkad af Pierrepont i skarpa noter af d. 14 och 21 nov. (Dessa noter i MM.) "Peu après (efter konferensen) arriva un courrier, parti d'Olmütz“, skrifver Wetterstedt i sitt ofvan anförda bref, och det är förmodligen denna fras, som gifvit Schinkel-Bergm., hvilken åberopar just detta Wetterstedts bref, stöd för hans påstående. Den kurir från Olmütz, som Wetterstedt omnämner, medförde emellertid ingalunda Alexanders