Molière1898 - 264 pages |
À l'intérieur du livre
Résultats 1-5 sur 29
Page 7
... hofvet be- gagnade , i brukbart skick . Då tjänstgöringstiden inskränkte sig till tre månader om året , då lönen var 300 livres , kostpenningar och gratifikation , och då befattningen egde ett visst anseende , förstå vi , att ...
... hofvet be- gagnade , i brukbart skick . Då tjänstgöringstiden inskränkte sig till tre månader om året , då lönen var 300 livres , kostpenningar och gratifikation , och då befattningen egde ett visst anseende , förstå vi , att ...
Page 8
... hofvet , är sannolikt , och att den ofta togs i anspråk af de adliga hotellens egare , därom skvallra hans räkningar , utfärdade till hertigen af La Rochefoucauld , markisen af Fourille , grefve de La Suze , herr de Marsillac m . fl ...
... hofvet , är sannolikt , och att den ofta togs i anspråk af de adliga hotellens egare , därom skvallra hans räkningar , utfärdade till hertigen af La Rochefoucauld , markisen af Fourille , grefve de La Suze , herr de Marsillac m . fl ...
Page 31
... hofvet . Loiseleur be- räknar denna lärotid åtminstone till ett par år . Men hvad hindrar , att Molière , omväxlande med arbetet i butiken , äfven studerade ? Man vet , att han sannolikt 1636 blef inskrifven i Collège de Clermont . För ...
... hofvet . Loiseleur be- räknar denna lärotid åtminstone till ett par år . Men hvad hindrar , att Molière , omväxlande med arbetet i butiken , äfven studerade ? Man vet , att han sannolikt 1636 blef inskrifven i Collège de Clermont . För ...
Page 41
... hofvet , högadeln , ja , Frankrike ; den stiftade lagar för poesi och romandiktning , för litterär kritik , språkbehandling och ordval ; den tämde djuret i människan . Då hertiginnan d'Aiguillon presenterar sin nevö , hertigen af ...
... hofvet , högadeln , ja , Frankrike ; den stiftade lagar för poesi och romandiktning , för litterär kritik , språkbehandling och ordval ; den tämde djuret i människan . Då hertiginnan d'Aiguillon presenterar sin nevö , hertigen af ...
Page 57
... hofvet för att med sin guitarr , sin hund och katt , sin apa och sin papegoja roa Ludvig XIV , – en briljant skådespelare , som lade bort masken och med en underbar mimik återgaf alla själens rörelser , alla känslans och stämningens ...
... hofvet för att med sin guitarr , sin hund och katt , sin apa och sin papegoja roa Ludvig XIV , – en briljant skådespelare , som lade bort masken och med en underbar mimik återgaf alla själens rörelser , alla känslans och stämningens ...
Expressions et termes fréquents
aktris aktörer Alceste Alkmene Amfitryon Arlequin Armande Arnolphe baletten Béjart Béziers blef blifvit Boileau Bourgogne Brie Chapelle charlataner comédie Commedia dell'arte Condé Conti Corneilles damer Dandin Don Juan egde eger ehuru Elomire Epernon esprit fait farser Fruntimmersskolan gafs Gassendi Grange grefve gång går hafva Harpagon hedersmannen herr hertigen hofvet homme huru hustru Hvarje hvars hvilka Hôtel de Bourgogne italienarna italienska jesuiterna komedi komedianter konst konungen kvick kvinna kärlek L'amour L'école des femmes L'étourdi Languedoc lefver lemna libertin lifvet livres Louvren Ludvig XIV Ludvig XIV:s Lully långt låter löjlig madame Madeleine mademoiselle malade imaginaire markis Mascarille médecin Misantropen Molière monde Montpellier orvietanaren Paris Patin Pézenas pjesen Pont-neuf Poquelin Pourceaugnac précieuses ridicules preciösa provinsen publiken qu'il Rabelais Racine Rambouillet recetten salong Scapin Scarrons scenen Scudéry Sganarelle själf skalden skref skrifver skrymtare spelar säger Tabarin tapetserare Tartuffe teatern théâtre tout tragedi trupp verk Versailles voro världen äfven älskare öfver
Fréquemment cités
Page 193 - Mais on trouve avec lui des accommodements. Selon divers besoins, il est une science D'étendre les liens de notre conscience, Et de rectifier le mal de l'action Avec la pureté de notre intention.
Page 46 - La pâle est aux jasmins en blancheur comparable; La noire à faire peur une brune adorable; La maigre a de la taille et de la liberté; La grasse est dans son port pleine de majesté; La malpropre sur soi de peu d'attraits chargée...
Page 47 - L'orgueilleuse a le cœur digne d'une couronne; La fourbe a de l'esprit, la sotte est toute bonne; La trop grande parleuse est d'agréable humeur, Et la muette garde une honnête pudeur. C'est ainsi qu'un amant dont l'ardeur est extrême, Aime jusqu'aux défauts des personnes qu'il aime.
Page 167 - Ta muse avec utilité Dit plaisamment la vérité ; Chacun profite à ton école : Tout en est beau , tout en est bon ; Et ta plus burlesque parole Est souvent un docte sermon. Laisse gronder tes envieux : Ils ont beau crier en tous lieux Qu'en vain tu charmes le vulgaire, Que tes vers n'ont rien de plaisant : Si tu savais un peu moins plaire, Tu ne leur déplairais pas tant.
Page 141 - C'est par là que Molière, illustrant ses écrits, Peut-être de son art eût remporté le prix, Si, moins ami du peuple, en ses doctes peintures II n'eût point fait souvent grimacer ses figures, Quitté, pour le bouffon, l'agréable et le fin, Et sans honte à Térence allié Tabarin. Dans ce sac ridicule où Scapin s'enveloppe, Je ne reconnais plus l'auteur du Misanthrope.
Page 149 - C'est le bon sens, la raison qui fait tout, Vertu, génie, esprit, talent et goût. Qu'est-ce vertu? raison mise en pratique; Talent ? raison produite avec éclat ; Esprit? raison qui finement s'exprime; Le goût n'est rien qu'un bon sens délicat; Et le génie est la raison sublime.
Page 259 - L'autre, fougueux marquis, lui déclarant la guerre. Voulait venger la cour immolée au parterre. Mais, sitôt que d'un trait de ses fatales mains. La Parque l'eut rayé du nombre des humains. On reconnut le prix de sa muse éclipsée. L'aimable comédie, avec lui terrassée, En vain d'un coup si rude espéra revenir. Et sur ses brodequins ne put plus se tenir.
Page 38 - Dame, demoiselle, bourgeoise, paysanne, il ne trouve rien de trop chaud ni de trop froid pour lui...
Page 244 - Vous en voyez l'effet de cette peine extrême, En ces yeux enfoncés, en ce visage blême ; En ce corps qui n'a plus presque rien de vivant, Et qui n'est presque plus qu'un squelette mouvant.
Page 239 - Sans lui nous verrions-nous une chambre si belle ? Ces meubles précieux sous de si beaux lambris, Ces lustres éclatants, ces cabinets de prix, Ces miroirs, ces tableaux, cette tapisserie, Qui seule épuisa l'art de la Savonnerie : Enfin, tous ces bijoux qui te charment les yeux, Sans ce divin talent seraient-ils en ces lieux1?